PORTALEN TILL EUROPA

Leeds Flygplats, Yorkshire, kl 16.00.

Den är inte stor, men visserligen större än Växjö och Kalmar. Det är fredag och klockan är 16 - jag befinner mig i den enda baren efter säkerhetskontrollen, och klockan känns som 23.00 på Ibiza. Här är det redan fylleslag, slagsmål, Pints, "A whole bottle please" och Teneriffa i siktet. En Grön St Patricks man passerar lika osett i korridoren som en med tuppkam i Stockholm. Jag befinner mig vid porten till helgens tänkta lycka någon annanstans i världen.

 

"Lill Ove"
 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

De kortiga knubbiga damerna med ett glas av vittvin, tjocka svarta strumpboxyor och fula platta skor, är i gott sällskap av oss män med ölmage, utsliten vildmarkskjorta, och i bästa fall en sjöfartstatuering. Jag tänker att det inte är detta vi vill visa upp, den dagen utomjordingar kommer på oannonserat besök. Det lägsta av mänskligheten - det onödiga, och det som "tvingas fram" av en monopolfastighet i vischan där tristessen och brist på bra sittplatser gör sitt för att folk skall konsumera. Som den italienare jag numera är, så beställer jag en Peroni och njuter av att det har blivit fredag. Jag känner mig lite ensam och uttråkad, och önskar att det fanns någon teleport-maskin till Öland - men än så länge saknas det, tyvärr. Vem vill inte avsluta veckan med den heliga familjen, i det egna hemmet, och med den sköna välkomnande sängen.

"Who's next" ropas det i baren - där man serverar mer öl, per minut, än vad de slöa människorna på Bishops Arms gör på en hel timme. Här är trycket högt, varje bartender håller många kunder igång samtidigt, och pulsen känns om en hjärtinfarkt skall inträffa denna fredag - när man egentligen bara vill sova. Det har varit ett par tuffa dagar med jobb och presentationer, sådant jag älskar. Känna hettan, pressen, och hur vårt lag skall lyckas i en stenhård konkurrens. Jag har alltid fungerat bäst under press under stress - medan "vardag" aldrig varit något för mig. Jag är så stolt för vår arbetsgivare och företag, och vad vi presterar, att mitt främsta budskap snarast handlar om det, inte detaljer kring DR-miljöer eller GDPR. "Vi fixar det", "Vi är störst", är snarare budskapet.

 

"Vietnam"
 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Genom flygets teknologi skall jag nu ta mig hem till Rom med en CityHopper från KLM, men då resan går via Amsterdam tar jag tillfället i akt att spendera något dygn i Europas front mot väster. Det är säsong och vår, tulpaner blommar överallt, "The Kings Day" var i torsdags (Amsterdams största högtid varje år), och från ett fotografihänseende är det en fantastisk plats med alla kanaler i City.

Idag läste  jag en artikel om utlandssvenskar. Hur man älskar Sverige, och alltid försvarar det utomlands, men hur man nästan alltid är glad att man är någon annanstans. Det ligger mycket i det. Att vara "landet lagom" och vara i "mitten" intresserar aldrig någon. Man vill vara bäst. Jag är inte samma människa längre. Det finns så mycket att upptäcka i världen, att se och njuta av, och Sverige är nog inte bäst på mycket, även om vår natur och familjepolitik är beundransvärd.

 

"Questions"
 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

I Sverige säger vi så ofta "Jag gillar olika", men faktum är, som jag ser det, att Sverige är ett av världens mest trångaste åsiktsutrymmen. Följer man inte "svensson-mallen", är man utanför. Det är inget vi rår för, utan beror på vår avskilda geografiska position och vår lilla population. Dessutom hade vi tur efter andra världskriget då vi gjorde stordåd efteråt efter kriget då vi slapp allt elände och får infrastruktur var oförstörd. Vi är en fantastisk nation, men likt en liten hund är vår världsbild skev. Vi tror vi är världens föredömme, men problemet är, att även om vi vore det, kommer få lägga märke till oss.

 

 Foto: Familjen

Med min kärlek till Sverige, till världen, och givetvis mest min fantastiska fru, så önskar jag alla en god helg. Min helg kommer spenderas i soluppgång och solnedgång i Amsterdam. Portalen till Europa. Det var det bästa praktiska alternativet denna helgen jämfört med Öland. Alla har vi våra begränsningar rent logistik mässigt. 

Första Maj är jag tillbaka i Rom för en härlig BBQ med mina italienska vänner. Jag längtar redan.

  

Med världen som arbetsfält,

  
 
  
CB

 

 

 

Ensam Portal Stolt
0 kommentarer