MED VÄRLDEN SOM ARBETSFÄLT

Det är lunchtid i Singapore men värmen och fuktigheten utomhus gör att mitt sug att uppleva staden för tillfället är påtagligt begränsad. Om någon timme skall jag istället gå på bio och se Jack Reacher, vartefter jag skall ta mig ner till Marinan och uppleva lite stadsliv när solen sakta sänker sig ner över Sydost-Asien. Klockan 02.00 lättar sedan mitt flyg hem mot Rom, och det skall bli skönt att komma hem till Europa igen. Världens bästa kontinent.

Vi förnimmer vår värld på väldigt olika sätt. En pilgrimsfalk kan med sina enormt utvecklade ögon uppmärksamma detaljer på avstånd som vi människor bara kan drömma om. Eller hur fantastiskt är det inte att iakta hur en katt kan ha ett mörkerseende som vi människor aldrig kan leva upp till. Poängen är att vi alla ser saker olika - och att det inte finns någon objektiv "sanning". Till och med två personer som ser en och samma händelse kommer säkert beskriva den olika. En bild kommer alltid vara relativ och är bara en approximation på hur vi upplevde det vi såg - ofta kopplat till känslor.

Ungefär som min variant på hamnen i Auckland, en tidig morgon för några dagar sedan. 

Allt som oftast ser vi inte bara något och förhåller oss neutrala till det, utan i helheten lägger vi in vårt känsloläge, vår energi, vår erfarenhet och hur det vi ser framför oss borde vara beskaffat. En fiskare som beskriver sin nya fångst kommer säkert att berätta med passion om fisken, kanske överdriva längden på aborren, och hur fiskaren fick stå i vassen i flera timmar innan det slutligen blev napp, när han kanske i själva verket bara stog där en kvart. Fiskaren berättar en historia, och om sin högst personliga värld just då - och saxar sedan ihop en bra "story-tell" historia.

En modern kamera är i all sin enkelhet lite glas och en bildsensor som är ihopkopplade med en dator. Det kameran "ser" är inte en sanning, utan bara ett resultat av hur dessa tre delar arbetar ihop, och hur de med nuvarande teknologi levererar en förhållandevis neutral bild av det kameran fångade genom sitt glas, avläst av sensor, och beräknad av en dator - allt frigjort från en känsla och en energi. Trots att tekniken kommit långt finns det fortfarande en mängd begränsingar, särskilt när det man skall fotografera är i mörker.

För ett par dagar sedan var jag uppe tidigt och fotade soluppgången i Auckland. Det svåraste med denna fotograferingen var som vanligt att komma upp och iväg på morgonen - precis som det svåra för löparen inte är de stundande 5 km löpning i skogen, utan svårigheten är att ens komma upp ur sängen på morgonen, klä på sig, och sedan ge sig ut i regnet. Löpningen är egentligen det enkla när man väl kommit så långt.

Nedan är en beskrivning av hur en bild blev till, då jag fått några frågor kring det. Min ambition är inte att berätta för någon "hur man skall göra", utan bara "hur jag gjorde". Det finns fler fotoskolor än vad det finns sidor i Bibeln - en del fotografer är helt saliga i histogram som berättar hur ljuset föll, en del tänker bara färg - och då kanske oftast svart/vitt, en del är galna i motivet, och de sist nämna (som jag) struntar i regler och gör vad jag gillar - sedan om andra uppskattar det så är det en bonus.

Hälften av slutresultatet av en bild görs idag i ett bildbehandlingsprogram likt Adobe Lightroom. Men efterredigering av bilder är lite som matlagning - det spelar ingen roll hur bra kock du är och hur du lagar din middag om grund-ingredienserna är dåliga. Grunden till alla bra bilder är självklart en bra originalbild som är i fokus, har ett snyggt motiv, och en väl genomtänkt berättelse.

Bild 1 - Original

Bild 2 - Skuggor

I vår värld finns skuggor nästan överallt, och de blir väldigt tydliga på en bild - medan vi kanske inte tänker på dem när vi tittar med våra egna ögon. De finns där, men våra ögon har lärt sig att sortera bort mycket av den informationen. I denna bilden har många skuggor tagits bort och lite färg lagts till istället. Ungefär som när du går igenom höstskogen och upplever alla vackra färger på löven, men inte lägger märke till skuggorna som faller på marken. På denna bilden stiger solen sakta bakom husen, vilket gör att den sidan som är mot kameran blir överdrivet mörk i "kamerans öga".

Bild 3 - Färg

För att återställa bilden till att komma närmare ursprungsbilden, men med skuggor borttagna, gör jag så bilden lite mörkare och lägger till lite mer blått sken för att fånga den tidiga blåa timmen som syns någon halvtimma innan solen går upp. Jag lägger även till lite rött för att få de lampor som skiner långt där borta att synas lite bättre.

Bild 4 - Teknik

Alla kameror har vissa defekter, ofta beroende på hur ljuset färdas genom glaset i objektivet. Med hjälp av dator-algoritmer går vissa defekter att ta bort och datorn räknar ut hur det "borde sett ut" istället. Just på denna bilden märks inte så stor skillnad då dessa defekter ofta kommer ute i hörnen på bilden, men här har hörnen inga detaljer utan mest vatten eller himmel. Särskilt påtagligt blir det på vidvinkelobjektiv som det jag använde denna morgon.

Bild 5 - Effekter

Här kommer en artistisk överdrift av morgonljuset där jag gör om kamerans alltför vita ljus (vilket inte stämmer med hur det faktiskt såg ut jämfört med mitt människoöga) till ett betydligt mer lila (vilket är betydligt mer än vad faktiskt var). Sanningen låg säkert någonstans mitt i mellan. Kameror är fortfarande dåliga på att se färger i mörker, vilket gör att många solnedgångsbilder blir illröda eller helt svarta - att hitta ett mellanläge är svårt.

Bild 6 - Rakt

Våra ögon vill gärna hitta något som är "referens-rakt" i en bild. Det kan vara en horisont eller ett centralt objekt i bilden. I mitt fall dras ögonen till tornet i mitten, och i denna bilden har jag rätat upp det lite genom att vrida på hela bilden. Förändringen är minimal, men ändå påtaglig för ett tränat öga. Som ni kanske lägger märke till ser det även ut som den stora lyxkryssaren till höger har lite slagsida - trots det så lugna vattnet. Det har den inte - utan detta är tyvärr en bi-effekt av väldigt vidvinkliga objektiv - där föremål längs ut med kanterna förvrängs.

Bild 7 - Resultat

Redan när jag tog bilden tänkte jag på hur jag senare skulle beskära den, och detta är slutresultatet. Båten till höger är borta, och himmeln högst upp och vattnet längst ner är minimerat. Dessa två blåa element bidrar inte till något större värde i alla fall. Slutresultatet är en bild som innehåller två diagonala linjer, något våra ögon ofta uppskattar enligt den klassiska gyllene-snittet regeln.

Slutligen skall tilläggas att originalbilden var på 420 MB. Resultet som syns här på bloggen är på blott 200 KB. Att jag har beskurit bilden, och att Facebook sedan komprimerat datan gör att den mesta av informationen i bilden är borta. För er som inte kan det här med "megabyte" och sådant data-nörd-tjaffs - använd tyngd som enhet istället. Första bilden var på 420 ton, och slutresultatet är på 200 kg, dvs 419,800 kg lättare. På skärmen behövs inte mycket mer vikt, men de andra 419,800 kilona behövs om man skall få ut detta i skrift på papper i hög kvalité.

En defekt som lätt uppkommer på grund av kompression är att färgskiftningar blir lite pixliga då antalet färger i bilden begränsas för att spara lagringsutrymme. Det går tydligt att se i bilden på de stora blåa och violetta fälten. Informationen för att göra bilden bättre och mer naturtrogen finns, men Facebook och andra siter väljer att spara in på lagringsutrymme och raderar den helt enkelt. Lite som att ta bort salt och peppar till maten. Udden saknas.