1N73LL1G3NC3 15 7H3 4B1L17Y 70 4D4P7 70 CH4NG3
Den "västerliga rutten", från Golden Gate sett, ner mot södra San Francisco, hänvisar Google Maps mig till när regnet har förstört ett bra fototillfälle över den rödrostiga bron i all sin majestät. Jag gav upp fotograferandet tillslut, där uppe på berget med den fantastiska utsikten, när regnet övergick i en dimma som slutligen till och med tvinga flygplatsen att stänga. Längs HighWay-1 tar jag mig nu söderut i min Nissan-hyrbil, och trafikljus efter trafikljus stoppar min framfart, samtidigt som jag uppskattar bilfärden i sig. Jag kör förbi San Francisco State University, samtidigt som satellitradion Sirius, står på kanal 20 och presenterar en av mina favoritepisoder från Bruce - nämligen Drive All Night. Det är en skön måndagseftermiddag i Kalifornien, och trots min besvikelse över en missad fotostund vid Golden Gate - mår jag alldeles förträffligt.
Under den tidiga morgonen tar jag mig in i centrala San Francisco. Det är ett par timmar kvar till soluppgång när jag ger mig iväg mot mitt mål - hörnet av Californa Street och Powell Street - en plats som ger en fantastiskt utsikt över den backiga staden och dessutom, längst där nere vid vattnet, ser man Bay Bridge mellan de höga husen. Det går fortare än tänkt att köra, så jag sitter vackert kvar i bilen i drygt 45 minuter, på tomgång, och njuter av värme, och lite trevlig morgonradio innan den svarta himmeln så sakta börjar övergå i ett blått ljus. Twilight. Jag monterar min rigg, men finner ingen bra plats för att få det snittet på bilden som jag är ute efter. Varken på vänster eller höger sida av vägen får jag med bron ordentligt, eftersom olika trädtoppar skymmer min sikt. En sopbil kommer så till halt bara 30-40 meter från mig, och stannar mitt i gatan medan de två gubbarna hämtar skräp på varsin sida. Jag ställer mig precis framför denna 20 tons lastbil, eftersom den blir ett bra skydd mot trafiken från respektive håll, och jag kan stå mitt i gatan. Sopmännen är snabba och vill åka vidare, men med ett leende övertygar jag dem att stanna kvar i 10 minuter och vara mitt skydd - mot att jag bjuder dem på Starbuckskaffe nere vid hörnet därefter. Kanske världens dyraste produkt - förutom IMSAL vatten på Arlanda - förstås.
Hyrbilen, en Nissan Rouge AWD är verkligen en lågbudget SUV med någon form av fyrhjulsdrift som är lika värdelös som på en Volvo AWD. Hur man än gör, så driver den aldrig på bakhjulen - det är nästan så att man tror att den enkom är framhjulsdriven. Jag mutade ändå till mig denna godbiten, stolt, när jag hämtade upp åket på Hertz. Egentligen hade jag bokat en vanlig mid-size, men eftersom jag skulle passera Donnerpasset in i Nevada där det ofta är snö, så bad jag om en uppgradering. Först var det inte möjligt, men jag drog ett litet ess i skjortärmen som ofta fungerar. Jag bad om att få fylla i en kundundersökning från Hertz, och givetvis nämna agents förträffliga namn i positiva ordalag, och plötsligt var saken biff. "I am not really allowed, but Thank you..." Tjänster och gentjänster när det är som bäst.
Några dagar senare är jag på väg tillbaka från Reno mot San Francisco. Det är en bilresa på ca 4 timmar där man passerar Sierra Nevada bergen och som högst drygt 2500 meter. Det är snöstorm, och i svenska mått mätt kanske väglaget är hanterligt, men samtidigt är upp och nerförsbackarna väldigt branta här i bergen, så det är full koncentration som gäller. När vi kommer till Truckee så blir det plöstligt stopp i trafiken. Hit - men inte längre förkunnar länsman - utan snökedjor. Längs väggrenen står lastbilar i flera kilometer medan de små knubbiga chaufförerna sätter på kedjor på drivhjul och sista boggin på trailern. Det snöar kraftigt, och det är inte direkt bekvämt där ute på hög höjd, i blåst, och snö. Själv har jag ju inga kedjor med mig i min hyrbil med Volvo-klass AWD, utan jag stannar till vid en liten van där man kan köpa. 80 dollar kostar det, plus 30 dollar för montering förstås. För vem har lust att vara ute i detta väder och lista ut hur det går till att sätta på dessa kines-metall-ringar runt de billigare sommardäcken. Det går ganska fort när han smider på kedjorna på mina framhjul, och snart går resan vidare över passet och ner mot Kalifornien.
Redan kl 05.30 är jag uppe med tuppen och bilen tar mig bara några kilometer bort, upp för berget precis norr om Golden Gate. Det skall fotograferas på morgonen, och bron är målet för dagen. På morgonen är det knappt några turister, och det är nästan lite kusligt när jag går de där sista 300 metrarna mot toppen, förbi vattenpölar, mellan mörka gömslen, och upp till utsiktsplatsen. Det duggregnar lätt, men jag hoppas att regnet skall sluta snart, då det skiftat flera gånger under natten. Så blir även fallet, och under femton minuter får jag uppehåll, frid i ensamhet, och en fantastisk soluppgång över Oakland och denna, kanske världens mest kända, hängbro. Det är, utan att tveka, världens vackraste urbana plats.
Strax skall jag gå ombord planet hem. Jag sitter i Terminal 3 på SFO och äter Lobster Roll. Jag brukar stanna här på Yankee Pier, som restaurangen heter, för att njuta av lite god middag innan flygningen. Maten är alltid klanderfri, och det har kommit att bli en tradition som håller i sig att koppla av här någon timma innan flygbussen tar mig österut. Det har varit en bra tid här i USA, som det alltid är, och jag ser redan fram emot nästa möte i Las Vegas om någon månad. Till denna Nevada stad kom jag för första gången när jag var 18 år, och sedan dess har jag varit tillbaka otaliga gånger då jag arbetat inom spelindustrin. Men denna gången kommer jag med en ny arbetsgivare, ny-gamla kollegor, och nya erfarenheter i bagaget.
Inget är likadant - någonsin. Eller som en hjälte en gång sa:
1N73LL1G3NC3 15 7H3 4B1L17Y 70 4D4P7 70 CH4NG3.
- 573PH3N H4WK1NG.
Med världen som arbetsfält,
