MED VÄRLDEN SOM ARBETSFÄLT

Det här med "sunt förnuft" känns alltmer som en lyxvara i vårt stressade, moderna och individuella samhälle. "Sunt förnuft" - förmågan att veta vad som är rimligt och rätt, utan att explicit ha lärt sig det - är en egenskap jag upplever att allt färre verkar besitta. För att hantera denna ökade risk, som det innebär när folk saknar just "sunt förnuft", försöker numera allt fler organisationer och företag försäkra sig om att de därför uttryckligen berättar för vederbörande vad man "får - och inte får- göra" i den ängsliga världen där vi befinner oss.

Förr i tiden kom vissa påpekanden i skrift enbart av den äldre sura tanten i hyresfastigheten som hela tiden envisades med att sätta upp lappar i tvättstugan om "lämna som du själv vill finna", eller företagsreceptionisten som satte upp lappen om "din mamma jobbar inte här", i förhoppning att företagets "slarver" skall både läsa, förstå, och korrigera sig - en lika naiv tanke som att en miljöpartist skulle få för sig att sänka bränsleskatten. Nu för tiden finns anslag, blanketter, och uppmaningar överallt i vår omgivning.

För någon vecka sedan hade jag och en vän förmånen att besöka Montreal - världens lyckligaste stad enligt Lonely Planet. Förutom sedvanlig sightseeing så var huvudändamålet med resan att bevittna årets Grand Prix i Formel-1 strax utanför staden på ön Il-Notredam. Arrangemanget får andra live-sporter att blekna i jämförelse när det gäller antalet åskådare, och så även denna racehelg, när varenda hotellrum i stan var slutsålt - eller i alla fall "nästan".

Vi hade så turen, trots allt, att hitta ett centralt hotell, bara några stenkast bort från där några Formel1 förare bodde och nära en av de mest centrala partygatorna för helgen, St Laurent Street. För den något avrundande kostnaden på drygt 5000 kr fick vi så ett väldigt enkelt dubbelrum för två nätter på detta tvåstjärniga hotell med namn Hotel de Arts, på en bakgata mitt i Centre Ville, i den franska provinsen Quebec.

Både jag och min vän hade anat lite oråd innan hur detta hotellet egentligen var beskaffat, särskilt med tanke på att det fortfarande fanns lediga rum, när allt annat var utsålt i staden och dess närmaste omgivning. Vid en snabb kik på nätet hade jag inte hittat något anmärkningsvärt, utan bara det sedvanliga gnället från en del invdivider om att frukosten var dålig, eller parkeringen låg för långt bort - för mig inget centralt i val av hotell. Min vän däremot, han hade genom lite mer grundlig forskning hittat en bild på en kvinna vars armar var halvt uppätna av småkryp som hade krälat runt i hennes säng varpå jag och mitt sällskap kände oss lätt villrådiga om vi skulle avboka detta "krypin" - eller inte.

Nervöst gick vi så in genom hotelldörren, efter att ha haft alldeles förträffliga Hiltonsängar i Toronto, för ett lägre pris än vad vi nu fick betala på Hotel de Arts. Receptionisten i entreén gav väl kanske inte det bästa intrycket, och själva lokalen lämnade även den lite att önska. Att det var maximalt ett tvåstjärnigt hotell var redan i entrén ställt bortom allt rimligt tvivel. Enligt devisen "vem kommer ihåg en fegis", men framför allt "någonstans måste vi bo" så checkade vi så in på hotellet och när det ekonomiska var hanterat så fanns det ingen återvändå.

Innan receptionisten var villig att lämna ut hotellrumsnyckeln så presenterade han så en blankett på bordet framför mig, och bad mig vänligt, men ytterst bestämt att skriva på. Jag skall erkänna att jag inte läste igenom hela dokumentet, som säkert var en kopia, på en kopia, på en kopia, men när jag ögnade igenom det så förstod jag genast vilken typ av hotell vi hade hamnat på. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var uttryckt, och jag hade ej heller sinnesnärvo att ta ett foto på pappret, men det hotellägaren ville göra gällande var i princip följande:

1. Det är förbjudet att knarka på rummet.
2. Det är förbjudet att använda, och slänga kanyler i rummet.
3. Du får inte ha fest med bergsprängare efter klockan 23.
4. Frukost finns i recpetionen under morgontimmarna.

Det är ju inte utan att man börjar fundera på vilka människor det finns, och hur en del uppför sig, när aktiviter förekommer så ofta i ett hotellrum, att någon tillslut får nog och måste påpeka på en blankett att detta, faktiskt, inte är tillåtet. Med nivån på hotellete fastställd så tog vi sedan den slitna budgethissen upp till vårt rum, på top-floor, och klarade oss faktiskt förvånansvärt bra dessa två nätter - förvisso var det ett väl slitet rum och kanske inte så fräscht, men i normala fall kostar det säkert bara några hundringar per natt, och för det kan det ju vara helt OK - alla betalar inte 5000 kr som vi fick göra när "supply & demand" gjorde att vi fick rätta in oss i den moderna kapitalismens mörka vrå och känna oss besegrade.

I vår datorhall i Rom finns det inventarier för tiotals miljoner kronor. Här står det absolut senaste från stora IT-leverantörer som Cisco, Hitachi, HP, Dell, och Oracle och det är otroliga summor pengar som snurrar runt i våra IT-system varje dag, varje timme, och varje sekund. Miljön är väldigt ren och städad, här finns inget brännbart material och allt övervakas i realtid av vår personal. Här får ingenting gå fel, utan i detta pumpande hjärta skall blodet i form av pengar hela tiden snurra runt i en jämn och hög hastighet utan något avbrott. Personalen som arbetar med utrustningen är alla högst professionella och förstår både allvaret och vet hur man beter sig i sådana här miljöer - och ingenting sker spontant eller av en slump, utan hanteras enligt god ändringshantering med godkännande i flera led. Med skillnaden att det inte handlar om "liv och död", så är detta nog i många aspekter en miljö som liknar en operationssal där alla vet sina roller, är högt utbildade, och förstår och accepterar de regler som finns - då misstag inte får förekomma.

Döm av min förvåning när jag för några dagar sedan fick en blankett som jag var tvungen att skriva på, för att fortsätta att ha access till denna lokal i framtiden. På italienska gjorde man så tydligt att jag inte fick röka i datorhallen, inte genomföra en byggnation och använda tex såg, borr, eller andra maskiner som orsakar föroreningar/partiklar i luften, och det var inte heller tillåtet att släppa in oberhöriga människor - allt en självklarhet givetvis.

Blanketten, som säkert skapats på "förekommen anledning", gjorde det ju uppenbart att någon faktiskt har brustit mot detta - och det förvånar mig inte alls - då en del människor, likt hotellgäster med kanyler på Hotel de Arts, saknar det här med "sunt förnuft". 

 

Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

Dagens bästa exempel är slutligen något som med råge överträffar de tidigare. För några dagar sedan var jag på flygplatsen i Rom, och i väntan på att få gå ombord på AlItalia planet tittade jag så ner på "plattan" där det stod parkerat. På en upphöjd plattform står så en korpulent man och fäster den långa svarta snabeln från hans tankbil i den vänstra vingen för att tanka planet med det lätt antändliga flygbränslet Jet A-1. Normalt hade jag inte lagt märke till denna vanligt förekommande sysselsättning, men så plötsligt tappar han bränsleslangen som faller tunget ner på hans upphöjda plattform, där strax under vingen. Munstycket landar olyckligtvis på hans fot och ansiktsuttrycket gör det tydligt att det gjorde rejält ont samtidigt som jag ser att han skriker Cazzo.

När jag ser detta skådespel inträffa så blir det uppenbart för mig varför detta hände, där ute i den skyddande skuggan, under flygvingen. Anledningen till denna lilla fadäs är nämligen att han som tankar planet inte som vanligt lyfte slangen i ett säkert dubbelgrepp, med båda händerna, eftersom ena handen nämligen var fullt upptagen med att hålla i en brinnade cigarr.

Jag vågar gissa,  att även han - Mr Tankare, snart får skriva på en blankett, där det tydligt står att man inte får röka när man tankar ett flygplan. För det där "sunda förnuftet", det behöver man uppenbarligen bli påmind om - där i vardagen - där vi befinner oss.

Nu är det Svensk Midsommar, och strax därefter blir det arbete i San Francisco och Reno i USA. Då vi bilar mellan städerna hinner vi med ett kort stopp i världens basta vindistrikt, Napa Valley, där dagens bilder kommer ifrån.

Trevlig helg - och när du åker till Montreal använd det "sunda förnuftet" - hoppa över Hotel de Arts.

 

CB