MED VÄRLDEN SOM ARBETSFÄLT

Det är inte alltid givet hur det fungerar i ett annat land. När jag var på Malta så bestämde sig fastighetsskötaren i lägenhetskomplexet i Italien för att byta nycklar då de gamla låsen var väldigt dåliga. I sak är det inget att argumentera om, utan det behövde självklart göras. Enligt sedvanlig italiensk "organisation" var det inte helt enkelt att få tag i de nya nycklarna så att jag kunde komma in efter hemkomsten på söndagen, men väl löst så hade jag bara ett set med nycklar till de viktigare dörrarna i huset. Därför var jag tvungen att kopiera dem av praktiska skäl. Som svensk försöker jag, trots att jag borde veta bättre, göra mina ärenden på lunchen, men då är ju det mesta stängt i Italien, och även idag hade så låsfirman stängt med nerdragna portar över butikentrén.

"Siesta" mentaliteten kommer jag alltid ha svårt att förlika mig med.

 

 

 

 

Innan hemfärd kl 19.30 från jobbet så gjorde jag ett nytt försök och nu var det öppet och personalen var väldigt trevlig och hjälpsam. Italienska lås håller väl kanske inte högsta säkerhetsklass, så själva kopieringsprocessen tog bara ett par minuter innan jag hade fyra nya nycklar i min hand. Jag vet inte när jag kopierade nycklar sist, eftersom det i Sverige är ganska svårt, därför funderade jag på hur dyrt det kunde vara när det var dags att göra rätt för mig. När jag skulle betala fick jag intrycket att de, trots sin trevliga attityd, ville blåsa mig som utlänning, och när han sa FOUR-EIGHT så lämnade jag fram min 50 euro sedel och funderade på rimligheten i priset med knuten näve i fickan. 12 euro per nyckel lät dyrt, men samtidigt kanske inte helt oskäligt - jag måste erkänna att jag har verkligen ingen koll på priset för nyckelkopiering, och inte frågade jag innan om vad priset var heller, eftersom det inte var en valfri aktivitet.

 

 

 

 

Jag lämnar fram min sedel, och får sedan en massa sedlar och mynt tillbaka och hinner tänker att "... nu räknar han fel minsann... " - men snabbt inser jag att det var inte FOUR-EIGHT han menade, utan FOUR , EIGHT, dvs EUR 4.80. En högst avsevärd skillnad i pris, och när jag lämnar platsen inser jag att det nog, trots allt, var billigare än hos en svensk låssmed och att jag inte alls blev så blåst som jag för ett tag misstänkte. Jag funderar på den helt orimliga tanken att det känns som om jag precis vunnit drygt 43 euro på tipset när jag går därifrån - pengar som ena sekunden var borta från min hand, och i nästa sekund var tillbaka rätt i fickan.

 

När jag hämtade bilen efter jobbet idag så hade jag bett garaget tvätta åket. Jag brukar be dem göra det någon gång varje månad och det kostar 20 euro, då ingår handtvätt, fälgtvätt, tvätt invändigt, vax, hjulglans och allt annat lull-lull. En tjänst som lätt kostar det fyrdubbla i Sverige hos en valfri rekondfirma. När jag räcker fram min 20 EUR sedel till mannen som jag ofta skrattar tillsammans med på morgonen när jag lämnar in bilen så ler han och säger att denna gången bjuder de på det - jag är trots allt en av de bättre kunderna. Hur ofta händer det i Sverige? Jag bjuder upp honom på en Espresso på cafet bredvid garaget och där står vi och skrattar lite ihop innan det så är dags för hemfärd och jag känner mig väldigt glad över den otroliga vänligheten jag möter på så många ställen i Italien - en diametralt annorlunda åsikt jag har idag än vad jag hade för några år sedan.

 

Imorgon bär det av till "påskfirande" i Sverige och innan jag kommer tillbaka till Italien kommer jag ha lite gäster som lånar lägenheten. Förutom den härliga känslan att man kan hjälpa någon annan så blir det ofrånkomligen så att jag går och småstädar och plockar undan i större utsträckning hemma. Det ligger ju sakens natur att man vill att bostaden skall vara i ett fint presentabelt skick. De senaste dagarna har därför ett litet berg av skräp samlats vid ytterdörren och ikväll när jag kom hem var jag så redo att äntligen gå och slänga det, nu när sopgubbarna gjort sitt jobb under natten och tömt de överfulla containrarna här utanför.
 
När jag så öppnar dörren med fyra påsar i varje hand, så möter jag några grannar som är på väg ut genom porten. De ler så där lite extra, och säger "vi hjälper dig" och tar så fyra påsar var när de traskar ut genom porten, och där står jag helt plötsligt tomhänt och undrar vad som hände. Grazie ropar jag, följt av Buona Serata.

 

Behövde jag säga att dagen var fantastisk på jobbet, solen lyste, och att jag under vardagsstressen hann med en liten Gellato. Humöret är på topp!

 

 

 

Nu väntar ett vårlikt Öland likt bilderna ovan illustrerar - och Sveriges paradis tillsammans med familjen på LiljaWik.