LA FINTA
Efter en väldigt lång arbetsdag förra veckan, som visade sig bli en alldeles utmärkt dag, så blev det så dags för pubafton med den tredje svensken här på kontoret i Italien - jag tror minsann vi Skandinaver invaderar kontoret!
Det var Champions League och någon var minsann besatt av fotbollslaget Arsenal. Så runt kl 20 lämnade vi kontoret och tog oss ner mot centrum i Rom för att söka efter en parkeringsplats - en uppgift som är lika svår som för en vänsterpartist att hitta en skattesänkning i budgeten. Efter att ha cirkulerat runt ett tag så tog vi slutligen en chansning på något torg där det i alla fall fanns ene ledig plats, tiden får senare utvisa om någon böteslapp dyker upp i brevlådan då det eventuellt rådde parkeringsförbud på platsen.
Genom de trånga gränderna i staden så hamnar vi tillslut på en Irländsk pub där det var fullt med folk för att titta på fotboll och denna högsta UEFA liga. Två matcher fanns att se, Bayern München vs Juventus och Barcelona vs Arsenal. Alla fyra lag (ev Arsenal undantaget) en nationell stolthet som inte går att förakta. Ur högtalarna så kom så en italiensk kommentator som var helt underbar (och självklart följde Juventus matchen) och även om jag inte alls är så fotbollsintresserad så kan jag inte låta bli att dras med i den fantastiska stämningen som infinner sig i lokalen när matcherna drar igång.
Under kvällen lärde jag mig så att "Finta" är ett italienskt ord, och det visst jag inte tidigare. Det fintades både hit och dit när Juventus så började sätta tryck mot sydtysklands främsta lag. En kulturskillnad som jag tänkte på lite senare är att i en typisk svensk match, det må vara fotboll,hockey, eller handboll, så kallas domaren för "domare" av kommentatorn på TV. I Italien så nämner man honom istället vid namn, som en individ med ett ansikte och inte bara en roll. Personligen tyckte jag det kändes väldigt bra, och man får mer en personlig anknytning till vem som faktiskt dömer, och om de gör ett bra jobb eller inte.
Matcherna fortskrider så, och visst blir jag glad när Juventus, Juve, gör både 1-0 och 2-0 även om det gör ont i mitt BMW hjärta när Bayern åker på stryk. 2-0 målet var så där vackert som det bara kan bli, sådana Kristoffer Modig eller Tobias Adolfsson gjorde när man gick i grundskolan. På den andra TV apparaten är det tydligt att Arsenal får stryk när den ena stjärnan efter den andra i Barca på Camp Nou gör mål och därmed skäl för lönen.
Efter tre kalla öl är kvällen när på avrundad när det slutligen blir förlängning på Allianz Arena i München när resultatet efter full tid är 2-2. Den fantastiska italienska stämningen och stoltheten över Juve på pubben har dämpats något efter Bayerns sista mål i sista match minuten, och det är inte avgjort ännu. En sista beställning av dricka dyker så upp inför förlängningen med 2 x 15 minuter och de italienska besökarna är märkbart nervösa. Det går några minuter av förlängningen, och stärkta av det senaste målet så gör Bayern både 3-2 och snart därefter 4-2 och vinner så beskedligt över Juventus som slås ut ur Champions League. Det urstarka tyska lokomotivet visade sig kanske ha uppförsbacke under normal matchtid - men när puckeln väl var besegrad så tryckte man på för fullt med all sin dödvikt ner från berget.
Jag sitter där med min svenska kollega, som verkar väldigt intresserad av fotboll generellt, och Arsenal specifikt, och tänker att detta trots allt är en helt fantastisk hobby. Men det skall ses på pub där det finns en stämning, inte i en Canal Digital soffa i hemmet. Likt vanligt är det alltid underbart härligt att umgås med personer som har passion för något, som har kunskap, erfarenhet och kan förklara. Idag fick jag en fantastisk avrundning på kvällen - och fick se några "La Finta". Vem kan klaga på det?
På vägen hem slår det mig att jag är lite avundsjuk på dem som har sådant intresse för någon sport och lever sig in i i det vardagen. Till viss del har jag Formel-1, men ärligt talat är jag inte så intresserad, för mig är det mer en sport som passar min livssituation och där det varken förekommer våld på läktaren eller allt för mycket hets av "sport-journalister". Här är man också ganska ärlig med att det bara är pengarna som styr - vilket jag tycker är ganska befriande istället för så kallade "klubblag" i någon ort i Sverige där alla spelare i princip är "import" i alla fall och det lokala sedan länge har gått förlorat.
Sport binder samman människor på ett helt fantastiskt sätt, men visst vore det bättre om "proffs-tyckarna" på läktarna kanske la motsvarande tid på att träna själva istället kan jag ibland tycka. För min del börjar träningen på tisdag kväll, då det malligaste Tyska Stålet återigen skall ut på de svenska vägarna och påsken knackar på dörren.
