I MIN KVINNAS HYLLA

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Jag, liksom många andra, är nog en vanemänniska. Jag gör ofta saker på samma sätt som jag har gjort tidigare, eftersom jag då vet att resultatet blir det jag förväntade mig, jag blir nöjd, och jag slipper kanske även att prova något okänt med ett tveksamt resultat.

I många år, egentligen ända sedan jag "flyttade hemifrån" och därmed fått hela vuxenansvaret att välja schampoo själv, så har jag använt Garnier Fructis 2 in 1. Inte för att jag behöver balsam på mitt allt glesare hår, men det är ju ett fantastiskt erbjudande man inte kan tacka nej till - att få flera produkter, i samma flaska, på ett nästan lika genialt sätt som AquaFresh tandkrämen. Genom åren har det blivit allt svårare att hitta rätt variant av Fructis schampoo, då antalet olika typer ständigt ökat, varpå just min variant ibland saknats i butikshyllorna. Istället finns det numera "För färgat hår", "För skadat hår" eller kanske med någon mynta i flaskan för att lukta lite extra gott.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Förutom min vana att alltid köpa Fructis 2 in 1 när jag själv har handlat så har jag även i en allt större grad kommit att gilla Hiltons små hotellflaskor. Jag slipper att släpa med mig bagage, och deras schampoo och balsam flaskor är lagom stora, och är inte ett rent diskmedelderivat som en del hotellschampoon är med koncentrerad tvål och nedbrytande enzymer som fräter sönder den allt känsligare huvudknoppen. Hilton har istället en stilfullt balanserad kombination av hårprodukter som gör att saknaden efter min Fructis 2 in 1 ofta inte infinner sig.

När jag nu varit ute och rest ett tag i världen så känner jag ofta saknaden av en riktigt varm dusch. En sådan varm variant som gör att hela hotellrummet känns som en SPA anläggning med rykande ånga och att man på något kontrollerat sätt nästan skållar sig.

Tyvärr har hotell i allt större grad sänkt värmen för att "spara på miljön", men framför allt "kostnader" skulle jag misstänka. Förutom det har min egna lägenhet i Rom en varmvattenberedare som inte har förmågan att riktigt värma vatten till den där härligt perfekta temperaturen, och de o-isolerade vattenledningarna i sommarstugan på Öland gör också att jag som mest kan få en "medel-varm" dusch. Men - i vårt hem utanför Växjö, mitt i de Småländska skogarna, där finns en dusch som slår det mesta. Jag förstår hur spakarna fungerar, det är riktigt varmt, och vattnet varar länge under högt tryck innan värmen mattas av. Duschkabinen är dessutom väldigt liten, vilket gör att den rykande varma ångan stannar kvar och min egna SPA-anläggning känns därför helt perfekt.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Igår kväll var det så dags efter en stekarhelg på Öland att göra entré i dennna SPA-anläggning och göra mig redo för kommande arbetsvecka. När jag står där, lite lätt solblind efter helgens vackra väder, så blir jag så där lagom irriterad när jag varken hittar något Fructis 2-1 schampoo eller några av mina små goda Hiltonflaskor. Jag får helt enkelt ta till en backup plan och börjar så botanisera bland Lindas alla flaskor, som står där uppradade, i korgen, huller om buller.

Schampoo och Balsam - lite som Ketchup och Senap - hur svårt kan det vara - tänker jag när jag börjar bläddra bland flaskorna som när man förr i tiden bläddrade bland CD-skivor i cd-stället. Noggrannt läser jag innehållsförteckning, tittar på omslagsbild, och bedömmer färg och form lite som när en okunnig går in på Systembolaget och bryr sig mindre om vad som är i, och mer om hur produkten ser ut och känns enligt snyggaste flaska vinner tänket.

"The Ritual of Sakura", "Organic Rice Milk", "Schampoo Oil", "Shower Gel". När jag bläddrar så fattar jag ingenting. Min kära fru måste väl också använda Schampoo och Balsam, eller har hon bara sådant där "Veckorevyn" reklamflaskor i hyllan? Jag funderar ett tag och tänker att detta är knappast billiga flaskor - utan säkert är de lika fina som årgångsviner och används med noga omsorg. "The Ritual of Sakura" låter knappast som  ett lågprismärke. Här står, sannolikt, en värdefull samling av produkter som kan få även det grövsta sandpapperhuden att bli len som ett nyfött barn.

Jag kommer till sista burken, en sådan där stor rund, med ett skruvlock. Lite som apelsinmarmelad. En hårinpackning tänker jag - vad kan passa bättre efter bad i Östersjöns vatten och solens stekande strålar mot min huvudknopp. Jag skruvar upp den och där i ligger något sådant där äckligt klet i beige färg som snart skall få mitt gyllenehår att glänsa igen. När jag så läser på burken så visar det sig att jag inte förstår vad den egentligen innehåller. Frugan gör så gällande att "enligt affären är det Balsam - men jag vet inte".

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

Jag ger upp. Dyblöt tar jag mig ur duschen, rotar bland alla toalettskåp och hittar äntligen en halvtom flaska Schwarzkopf. På flaskan står  i alla fall "Schampoo", att det även är "Hair Repair" och "Ultimate Oil Elixir" struntar jag i. Nu får det räcka med botaniserandet av produkter jag inte fattar vad de används till - och jag inser att min vana - med Fructis 2 in 1 är en bra tradition. Där råder inga tveksamheter, och i fortsättningen ska jag se till att detta dundermedel av hårig självklarhet aldrig ska ta slut.

Jag önskar er en trevlig vecka och för mig  bär det nu av till San Francisco efter några härliga dagar på Öland. Jag vågar lova att Hilton har vad som krävs för att mitt hår skall lysa även imorgon.

På så sätt är deras hylla kanske mer pålitlig än min frus.

 

Med Världen Som Arbetsfält,
 
 
CB
 
  
 

 
2016 so far (duplicates removed):
 
Rome | Copenhagen | Hanoi | Beijing | Växjö | Vatican City | London | Berlin | Philadelphia | Atlantic City | Cleveland |  Uncasville  | New York City | Malta | Stockholm | Visby | Tivoli | Milan | Roskilde | Ninh Binh | Skara | Öland | Hamar | Montreal | Moncton | Marbella | Gibraltar | Florence | Warsawa | Toronto | Tel Aviv

 

 

Fructis Schampoo
0 kommentarer

DET SUNDA FÖRNUFTET PÅ HOTEL DE ARTS

Det här med "sunt förnuft" känns alltmer som en lyxvara i vårt stressade, moderna och individuella samhälle. "Sunt förnuft" - förmågan att veta vad som är rimligt och rätt, utan att explicit ha lärt sig det - är en egenskap jag upplever att allt färre verkar besitta. För att hantera denna ökade risk, som det innebär när folk saknar just "sunt förnuft", försöker numera allt fler organisationer och företag försäkra sig om att de därför uttryckligen berättar för vederbörande vad man "får - och inte får- göra" i den ängsliga världen där vi befinner oss.

Förr i tiden kom vissa påpekanden i skrift enbart av den äldre sura tanten i hyresfastigheten som hela tiden envisades med att sätta upp lappar i tvättstugan om "lämna som du själv vill finna", eller företagsreceptionisten som satte upp lappen om "din mamma jobbar inte här", i förhoppning att företagets "slarver" skall både läsa, förstå, och korrigera sig - en lika naiv tanke som att en miljöpartist skulle få för sig att sänka bränsleskatten. Nu för tiden finns anslag, blanketter, och uppmaningar överallt i vår omgivning.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

För någon vecka sedan hade jag och en vän förmånen att besöka Montreal - världens lyckligaste stad enligt Lonely Planet. Förutom sedvanlig sightseeing så var huvudändamålet med resan att bevittna årets Grand Prix i Formel-1 strax utanför staden på ön Il-Notredam. Arrangemanget får andra live-sporter att blekna i jämförelse när det gäller antalet åskådare, och så även denna racehelg, när varenda hotellrum i stan var slutsålt - eller i alla fall "nästan".

Vi hade så turen, trots allt, att hitta ett centralt hotell, bara några stenkast bort från där några Formel1 förare bodde och nära en av de mest centrala partygatorna för helgen, St Laurent Street. För den något avrundande kostnaden på drygt 5000 kr fick vi så ett väldigt enkelt dubbelrum för två nätter på detta tvåstjärniga hotell med namn Hotel de Arts, på en bakgata mitt i Centre Ville, i den franska provinsen Quebec.

Både jag och min vän hade anat lite oråd innan hur detta hotellet egentligen var beskaffat, särskilt med tanke på att det fortfarande fanns lediga rum, när allt annat var utsålt i staden och dess närmaste omgivning. Vid en snabb kik på nätet hade jag inte hittat något anmärkningsvärt, utan bara det sedvanliga gnället från en del invdivider om att frukosten var dålig, eller parkeringen låg för långt bort - för mig inget centralt i val av hotell. Min vän däremot, han hade genom lite mer grundlig forskning hittat en bild på en kvinna vars armar var halvt uppätna av småkryp som hade krälat runt i hennes säng varpå jag och mitt sällskap kände oss lätt villrådiga om vi skulle avboka detta "krypin" - eller inte.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Nervöst gick vi så in genom hotelldörren, efter att ha haft alldeles förträffliga Hiltonsängar i Toronto, för ett lägre pris än vad vi nu fick betala på Hotel de Arts. Receptionisten i entreén gav väl kanske inte det bästa intrycket, och själva lokalen lämnade även den lite att önska. Att det var maximalt ett tvåstjärnigt hotell var redan i entrén ställt bortom allt rimligt tvivel. Enligt devisen "vem kommer ihåg en fegis", men framför allt "någonstans måste vi bo" så checkade vi så in på hotellet och när det ekonomiska var hanterat så fanns det ingen återvändå.

Innan receptionisten var villig att lämna ut hotellrumsnyckeln så presenterade han så en blankett på bordet framför mig, och bad mig vänligt, men ytterst bestämt att skriva på. Jag skall erkänna att jag inte läste igenom hela dokumentet, som säkert var en kopia, på en kopia, på en kopia, men när jag ögnade igenom det så förstod jag genast vilken typ av hotell vi hade hamnat på. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var uttryckt, och jag hade ej heller sinnesnärvo att ta ett foto på pappret, men det hotellägaren ville göra gällande var i princip följande:

  1. Det är förbjudet att knarka på rummet.
  2. Det är förbjudet att använda, och slänga kanyler i rummet.
  3. Du får inte ha fest med bergsprängare efter klockan 23.
  4. Frukost finns i recpetionen under morgontimmarna.

Det är ju inte utan att man börjar fundera på vilka människor det finns, och hur en del uppför sig, när aktiviter förekommer så ofta i ett hotellrum, att någon tillslut får nog och måste påpeka på en blankett att detta, faktiskt, inte är tillåtet. Med nivån på hotellete fastställd så tog vi sedan den slitna budgethissen upp till vårt rum, på top-floor, och klarade oss faktiskt förvånansvärt bra dessa två nätter - förvisso var det ett väl slitet rum och kanske inte så fräscht, men i normala fall kostar det säkert bara några hundringar per natt, och för det kan det ju vara helt OK - alla betalar inte 5000 kr som vi fick göra när "supply & demand" gjorde att vi fick rätta in oss i den moderna kapitalismens mörka vrå och känna oss besegrade.

 

 

 
 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

I vår datorhall i Rom finns det inventarier för tiotals miljoner kronor. Här står det absolut senaste från stora IT-leverantörer som Cisco, Hitachi, HP, Dell, och Oracle och det är otroliga summor pengar som snurrar runt i våra IT-system varje dag, varje timme, och varje sekund. Miljön är väldigt ren och städad, här finns inget brännbart material och allt övervakas i realtid av vår personal. Här får ingenting gå fel, utan i detta pumpande hjärta skall blodet i form av pengar hela tiden snurra runt i en jämn och hög hastighet utan något avbrott. Personalen som arbetar med utrustningen är alla högst professionella och förstår både allvaret och vet hur man beter sig i sådana här miljöer - och ingenting sker spontant eller av en slump, utan hanteras enligt god ändringshantering med godkännande i flera led. Med skillnaden att det inte handlar om "liv och död", så är detta nog i många aspekter en miljö som liknar en operationssal där alla vet sina roller, är högt utbildade, och förstår och accepterar de regler som finns - då misstag inte får förekomma.

Döm av min förvåning när jag för några dagar sedan fick en blankett som jag var tvungen att skriva på, för att fortsätta att ha access till denna lokal i framtiden. På italienska gjorde man så tydligt att jag inte fick röka i datorhallen, inte genomföra en byggnation och använda tex såg, borr, eller andra maskiner som orsakar föroreningar/partiklar i luften, och det var inte heller tillåtet att släppa in oberhöriga människor - allt en självklarhet givetvis.

Blanketten, som säkert skapats på "förekommen anledning", gjorde det ju uppenbart att någon faktiskt har brustit mot detta - och det förvånar mig inte alls - då en del människor, likt hotellgäster med kanyler på Hotel de Arts, saknar det här med "sunt förnuft". 

 
 
Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Dagens bästa exempel är slutligen något som med råge överträffar de tidigare. För några dagar sedan var jag på flygplatsen i Rom, och i väntan på att få gå ombord på AlItalia planet tittade jag så ner på "plattan" där det stod parkerat. På en upphöjd plattform står så en korpulent man och fäster den långa svarta snabeln från hans tankbil i den vänstra vingen för att tanka planet med det lätt antändliga flygbränslet Jet A-1. Normalt hade jag inte lagt märke till denna vanligt förekommande sysselsättning, men så plötsligt tappar han bränsleslangen som faller tunget ner på hans upphöjda plattform, där strax under vingen. Munstycket landar olyckligtvis på hans fot och ansiktsuttrycket gör det tydligt att det gjorde rejält ont samtidigt som jag ser att han skriker Cazzo.

När jag ser detta skådespel inträffa så blir det uppenbart för mig varför detta hände, där ute i den skyddande skuggan, under flygvingen. Anledningen till denna lilla fadäs är nämligen att han som tankar planet inte som vanligt lyfte slangen i ett säkert dubbelgrepp, med båda händerna, eftersom ena handen nämligen var fullt upptagen med att hålla i en brinnade cigarr.

Jag vågar gissa,  att även han - Mr Tankare, snart får skriva på en blankett, där det tydligt står att man inte får röka när man tankar ett flygplan. För det där "sunda förnuftet", det behöver man uppenbarligen bli påmind om - där i vardagen - där vi befinner oss.

Nu är det Svensk Midsommar, och strax därefter blir det arbete i San Francisco och Reno i USA. Då vi bilar mellan städerna hinner vi med ett kort stopp i världens basta vindistrikt, Napa Valley, där dagens bilder kommer ifrån.

Trevlig helg - och när du åker till Montreal använd det "sunda förnuftet" - hoppa över Hotel de Arts.

  

Med Världen Som Arbetsfält,
 
 
CB
 
  
 

 
2016 so far (duplicates removed):
 
Rome | Copenhagen | Hanoi | Beijing | Växjö | Vatican City | London | Berlin | Philadelphia | Atlantic City | Cleveland |  Uncasville  | New York City | Malta | Stockholm | Visby | Tivoli | Milan | Roskilde | Ninh Binh | Skara | Öland | Hamar | Montreal | Moncton | Marbella | Gibraltar | Florence | Warsawa | Toronto | Tel Aviv

 

Midsommar Napa Valley
0 kommentarer