NÄR MAN BLIR NOSTALGISK OCH TÄNKER PÅ SAMMA HELG FÖRRA ÅRET

Det är söndag i Rom och jag går på halvfart. Det har varit några intensiva veckor med Italien, Singapore, Vietnam, Australien, och Kanada. Även i en van resenär som mig själv tar så ibland energin slut.

Jag tar mig ner mot Vatikanen för att se om Påven är hemma då han alltid talar klockan 12 på söndagar inför tusentals människor på torget. Jag förstår aldrig vad han säger, och så inte heller denna dag, men den katolska publiken hurrar och jublar av glädje, så det är alltid lite av energi-boost att vara mitt bland dessa jordens medborgare. Världens mäktigaste man talar inte mer än en dryg kvart innan massan skingras på Roms gator för vidare upplevelser under dagen. Bara några minuter senare hör man hur Påvens helikopter lyfter från Vatikanens innergård och säkerligen tar Papa till hans sommarställe strax söder om Rom.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Min kära fru har många gånger sagt att vi borde promenera lite i kvarteren bakom Vatikanen, något som blir dagens mål. Det blir en högst behövlig och skön promenad i sommarvärmen efter många timmar stillasittande på flygplan sista tiden. Jag finner ovanligt många prisvärda butiker och då dagen går på halvfart och jag inte är stressad tar jag mig tiden att faktiskt besöka dem. Jag handlar lite fina kläder till min fru som jag hoppas kommer sitta perfekt när hon kommer hit om några veckor och det blir även ett stopp för en god klassisk italiensk Espresso.

Överallt runt omkring mig får jag även en inblick i vår farliga samtid som lurar runt hörnet. I folkvimlet finns det poliser och militär överallt - alla satta i arbete för att skydda oss medborgare från döden som kanske finns runt hörnet. Vatikanen och de Katolska är givetvis ett träffsäkert mål för de icke-troende, men jag vet inte om jag känner mig mer säker med dessa västbeklädda kling och klang poliser med k-pistar i min närhet. Ofta med en bössa i ena handen, en cigg i handen, och en IT-korpulent mage.

 

Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Jag stannar på mitt favoritkaffé på vägen hem och beställer så en kall öl och en liten pizza. Gränserna blir tydliga mellan våra länder när jag inte lyckas logga in på ViaPlay med min italienska telefon - den politiska gränsen som alltmer suddas ut av verkligheten understryks istället av ViaSat som påstår att jag är "abroad" - vilket jag inte alls håller med om. Den svenska telefonen med Roaming påslagen får sedan göra mig tjänsten att visa dagens Formel-1 från Singapore där jag själv var bara för några dagar sedan, och förra året dessutom på plats under racet.

Den där helgen, för ett år sedan, var sannolikt en av mina lyckligaste än så länge. Jag hade bestämt mig för att åka dit privat och hade köpt min egna biljett med en bra läktarplats som skulle fungera bra för foto. Av en ren slump springer jag sedan på ytligt affärsbekanta, som jag mött i Seattle några veckor tidigare. De hade fått ett återbud och erbjöd mig därmed en biljett till de mest åtråvärda platserna, "The Paddock Club", dvs precis vid start och målrakan, med fri tillgång till Champagne, takterass, luftkonditionering, och framför allt att få gå ner och prata med chaufförer och titta på bilarna innan racet.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

När jag går längs de olika stallen och trängs kommer jag fram till Redbull - mitt team - trots de franska motorerna. Någon fan-boy framför mig frågar om han får gå in och ta lite närmare foton på bilarna, men avvisas bestämt av personalen. Jag står kvar och fotar så gott det går precis utanför avspärrningarna, när en i personalen kommer fram och frågar om jag vill gå in, det är bara några minuter kvar till race - så jag får skynda mig. "Absolut", säger jag och kommer sedan in i det heligaste bland ingenjörsunderverk. Jag ställer frågan varför jag fick komma in, och inte killen som frågade innan mig, lite försiktigt. För lite nyfiken var jag.

"Sir, you have the nicest camera I have seen, and you wear a Redbull Cap and a Redbull shirt". Obviously you are a fan, and will portrait us to the best of your ability. We believe in you, as you believe in us. Enjoy, you have three minutes - sharp. Det blev en bra helg där i Singapore, och ett minne jag kommer bära med mig resten av livet. Jag tror inte det går att ta miste på mitt leende på bilderna.

 

Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

På vägen hem i Rom så stannar jag till vid matbutiken och köper mig en köttbit deluxe inför söndagskvällen. Här i Italien är bra kött italienskt, men det finaste köttet kommer från Danmark. En härligt ironisk bild av köttkvalité som en svensk har svårt att förstå. Av en slump ser jag lite färska kantareller för 80 kronor kilot - rena fyndet! Här i Italien är kantareller inte den delikatess som vi tycker att skogens guld är, så jag slår till på några rejäla nävar och uppskattar för stunden skillnaderna mellan våra matpreferenser.

Sista biten går jag genom ett öde landskap. Att vara ute och gå i Rom kl 15 en söndag är verkligen egendomligt. Gatorna är tomma och ingen syns till. Någon given de-facto-siesta och veckovila verkar ha drabbat stadsborna denna dagen, och det är märkligt hur fullt torget vid St Peterskyrkan var nyss, och hur gatorna numera ekar tomt.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Det är söndag i Rom och jag går på halvfart. Det är på något sätt en alldeles ordinär dag - långt från den där helgen i Singapore förra året. Men det är nog dessa halvfart dagarna som är de viktigaste för kropp och hälsa. När ro kommer till själen, och man tar det som det kommer och bara "är".

Det där med siesta låter förresten förträffligt. Man ska ju ta seden dit man kommer.

 

Med Världen Som Arbetsfält,
 
 
CB
  

 
2016 so far (duplicates removed):
 
Rome | Copenhagen | Hanoi | Halong Bay | Beijing | Växjö | Vatican City | London | Berlin | Philadelphia | Atlantic City | Cleveland |  Uncasville  | New York City | Malta | Stockholm | Visby | Tivoli | Milan | Roskilde | Ninh Binh | Skara | Öland | Hamar | Montreal | Moncton | Marbella | Gibraltar | Florence | Warsawa | Toronto | Tel Aviv |  Reno | San Francisco | Baden-Baden | Hamburg | Lake Como | Boston | Providence | Zell Am See | Singapore | Sydney
Formel1 Promenad Rom Singapore Vatikanen
0 kommentarer

SOMMARLOV I ITALIEN

Klockan har passerat midnatt i Sverige och den blåtimmen lider mot sitt slut - det har blivit mörkt i vårt vackra land. Jag befinner på San Franciscos flygplats, i UnitedClub loungen, och har precis satt mig ner. Det är en dryg timma kvar till mitt SAS flyg lyfter mot Köpenhamn, och det känns tryggt när man ser att flygmaskinen redan står vid anvisad gate och tankas - förhoppningsvis lyfter vi i tid. 
 
 
Foto: Okänd.

Ute på startbanan lättar precis en Singapore Airlines B777-300 och det fulltankade planet flexar ordentligt med vingarna när hjulen lättar från marken och vingspetsarna lyfter nästan 7 meter på respektive sida och ligger ovanför själva flygkroppen när planet sakta stiger mot skyn för att korsa Stilla Havet på väg mot Asiens andra brittiska mecka - efter Hong Kong.

Det har varit en väldigt intensiv arbetsvecka, som det så ofta blir på denna sidan jorden, där de nio timmarna i tidskillnad mot Europa försvårar det dagliga arbetet betydligt. Kommer man till jobbet kl 08.00 här, så är klockan redan 17.00 i Europa och folk börjar gå  hem - varpå alla frågor man eventuellt har, kommer att besvaras först dagen efter. Därför sker så uppstigning runt 04.00, strax innan soluppgång och på så sätt får man några timmar ihop med landsmännen i Europa, innan jag kraschar runt 15.00 och försöker, om möjligt, ta en tupplur innan kvällen så skall börja i detta fantastiska landskap i Kalifornien och Nevada.

Idag bilade vi från Reno till San Francisco, en resa på drygt 4 timmar, i normal trafik, som erbjuder ett fantastiskt bergslandskap där bilen som högst passerar nästan 3000 meters höjd innan man så vänder neråt mot Kaliforniens huvudstad, och tillika föredetta guldstad, Sacramento, innan man tar sig in i den allt tätare trafiken i "The Bay Area" - världens mest innovativa miljö. Den absoluta favoritplatsen för svenskar i USA.

Igår kväll, efter avslutad arbetsdag, så tog vi den 45 minuter långa bilresan till Lake Tahoe - en fantastisk bergssjö uppe i bergen runt Reno för att ta en middag på "The Lonely Eagle Grill". Landskapet under solnedgången är svårslaget, när man ser ut över denna stilla och kalla sjö, som ligger i dalen runt bergskedjan Sierra Nevada. Vi äter en fantastiskt god middag, och precis när solen har gått ner, exakt kl 20.31 så tar vi oss ut på den magnifika terassen runt restaurangen och andas bergsluft i 25 graders värme, och ser det vackra skådespelet på himmeln när solstrålarna bryts i atmosfären och bildar det röd/lila mönster på himlavalvet.

 

 Foto: Okänd

Runt en stor lägerled sitter vi så, nära sjön, och blir serverade en god dryck och njuter av landskapet, sällskapet, och det otroliga lugnet som infinner sig i denna tysta miljö, där endast ljudet från den sprakande elden, precis framför oss, och örnarna, högt i skyn, hörs. Samtalet, som under kvällen varit intensivt i vårt sällskap, klingar på något sätt av, då den goda maten gör att vi faller in i ett stilla matkoma, samtidigt som vi alla sitter hänförda av den enorma naturen och skådespelet som pågår precis framför våra ögon uppe i himlavalvet över sjön.

Sverige, som i många presenterar en otäck nidbild av USA, pratar ofta alltför illa om detta fantastiska land. Visst finns det problem här, men det är lätt att se problem hos andra och blunda för de man har själv. Jag har mer och mer börjat tänka på det även i företagssammanhang - om hur ofta det sägs att "någon annan gjorde fel", och hur sällan någon säger att "de själva gjorde fel".

 

 Foto: Okänd.

 

För mig är detta en avgörande skillnad mellan en "junior" och en "senior" på arbetet. Den seniora tar på sig ansvar, skyddar sin grupp, och tar ansvar själv. Man skyller inte ifrån sig, och hittar på dåliga ursäkter. En junior däremot, är ofta väldigt duktig på att bokföra egna misstag på andra, utan att själv se sin egna roll i ett sammanhang. Som ledare försöker jag numera bli bättre på att inte bara erkänna mina egna misstag, men även att erkänna dem framför en grupp. Även om man ofta gör så gott man kan, så blir det ibland fel. Avsikten finns ofta inte där, men ibland går saker för fort, och slutsatserna är inte alltid faktabaserade. Det är en svår balansgång, men det gäller att våga ställa sig där uppe i mitten på gungbrädan och försöka balansera, istället för att göra det lätt för sig, vara feg, och sätta sig i stolen på ena sidan av gungbrädan.

 

 Foto: Okänd

 

Nu lyfter så dagens fågel mot Frankfurt, ett av Europas största ingenjörsunder, en Airbus 380-800. Därmed är det dags för mig att ta mig ner till min flygmaskin för att förhoppningsvis få en god natts sömn över Kanada, Grönland, norr om Island, ner över Bergen och slutligen mot Köpenhamn, där familjen så skall möta upp för vidare biltransport under kommande helg till Rom.

Vår värld, även om den oftast framställs som hemsk och fruktansvärd,  är verkligen fantastisk. Nu väntar årets bästa månad med min kära hustru, vår färgstarka grabb, och världens mest trogna hund, i ett otroligt vackert Italien. Det är svårt att sätta fingret på "lycka", men just här och just nu, känns det som om årets bästa månad knackar på dörren och jag känner mig väldigt tacksam och lycklig för denna möjlighet.

Ha en skön sommar. Det är du värd.

 

Med Världen Som Arbetsfält,
 
 
CB
 
  
 

 
2016 so far (duplicates removed):
 
Rome | Copenhagen | Hanoi | Beijing | Växjö | Vatican City | London | Berlin | Philadelphia | Atlantic City | Cleveland |  Uncasville  | New York City | Malta | Stockholm | Visby | Tivoli | Milan | Roskilde | Ninh Binh | Skara | Öland | Hamar | Montreal | Moncton | Marbella | Gibraltar | Florence | Warsawa | Toronto | Tel Aviv |  Reno |
San Francisco

 

 

Reno San Francisco Sommar USA
0 kommentarer