ATT FÅNGA DEN STORA DRÖMMEN
Genom annonser på nätet och även skyltar längs vägen har hon nu börjat intressera sig för, på allvar, hur hon skall bo med sin blivande man. Vilket område är bäst baserat på livsstil och säkerhet, avstånd till jobbet, och hur stort skall huset vara för att alla skall få plats - i Italien en nog så viktig frågeställning där familjerna oftast bor ihop i flera generationer.
När vi pratar lite lättsamt om denna vuxendröm till bostad så framkommer ett attribut kring huset som numera stämmer i många större städer - det är nämligen "dyrt". Jag ser den där drömmen i ögonen grusas lite när kollegan berättar att det är svårt att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa det hus hon vill ha. Drömmen, som säkert växer sig starkare varje dag, kring detta framtida boende i Rom, blir på något sätt samtidigt svagare när hon vet att hon kanske inte har råd till det hon önskar. Som vanligt höjer man ju ofta insatsen ju mer man intresserar sig för något, precis som när man först väljer bil för maxbudgeten, men sedan ändå vill ha massa tillbehör. Eller hur dyra grönsakerna blir, sekunden efter, man valt oxfilén.
Hon tittar på mig, med en liten sorgsen blick, och med huvudet på sne, och säger att allt bara vore lite "lättare" och "enklare" om hon bara tjänade "lite mer". Då skulle chansen till denna fantastiska drömmmen bli större, och hon skulle få fler möjligheter att välja mellan flera olika bostäder, än att som nu bara titta på det mindre kostsamma utbudet i utkanten av Rom.
Till en början ser jag det som en högst naturlig slutsats. Vem vill inte tjäna mer, och kunna köpa saker man inte har råd med för tillfället - men sedan börjar jag fundera på om livet blir "lättare och enklare" om man tjänar mer, och jag tror, efter en stunds fundering, att så inte är fallet. Jag tror att summan av gemena hens problem är konstant, oavsett vad man tjänar, problemen ser bara annorlunda ut.
Många människor vill ofta ha "lite mer" och "lite bättre" än vad de egentligen har råd med. Det kan vara det fina huset, den snabba bilen, Thailandsresan, eller kanske den kostsamma hobbyn som tar en stor del av månadsbudgeten.
Med "lite mer" menar jag inte extrema "lyxfällan" status-prylar, utan enklare vardagsituationer när prioriteringar görs. De som köper sitt "drömhus" kanske bara kan åka på semester en gång om året därefter, mot tre gånger per år tidigare för att nämna ett exempel.
Ju mer man tjänar, ju mer lyfts ribban uppåt. För en dröm handlar ju ofta om att greppa det som bara nästan är nåbart, och man måste verkligen stå på tå och balansera för att få fatt i det, lite som det högst upp i varuhyllan i affären. Ibland når man inte, ibland får man tag i det säkert och bra, och ibland stöter man till det så paketet trillar ner på marken.
Jag tror att även en högt betalad Direktör har en dröm om sitt framtida hus, men istället för att titta på ett litet hus i förorten så tittar han på ett större hus centralt, eller kanske en riktigt stor gård på landet. Men även i hans fall så måste prioriteringar göras och säkerligen även en ekonomisk uppoffring om han skall få det precis som han vill. Hans drömmar och tankar kring det framtida boendet upptar säkert lika mycket tid som min kollegas, så hans dröm är minst lika svår och kräver lika mycket energi. Det har inte blivit enklare för att han "tjänar mer" pengar, och för honom har inte heller det tänkta utbudet av bostäder ökat.
Även riktigt rika, som Zlatan eller Madonna, har begränsade medel, trots att de har "mycket mer". I deras fall kommer även en annan typ av komplexitet med personskydd och kanske att få vara i fred, vilket säkert gör det svårt med val även här. De kanske stundtals önskar att de "var mindre kända", istället för att "tjäna mer" när nästa bostad så skall mäklas fram.
Vi är alla människor med vardagsproblem. Det är så lätt att tro att om man bara blev någon annan så skulle vissa problem försvinna. Jag tror inte på det - summan av lasterna och problemen är konstant.
Livet har många olika skeenden och problemen ser lite olika ut under respektive tid av ens liv. En del får livskriser, en del lunkar på i måttlig takt hela livet, och en del toppar. Man jag tror mig känna att alla har liknande funderingar när de går och lägger sig för natten eller sitter där i pendlingstrafiken till jobbet. Vardagsproblem - eller möjligheter - är något alla har. Men de är annorlunda.
Livet är inte enkelt, men det har heller ingen lovat. Det är en sak, som alla andra, att hantera. Idag visade kollegan ett nytt fint hus hon hade hittat - och visst var det vackert. Hon började prata och sa "but...." varpå jag svarade henne med ett gammalt citat jag en gång läst som gjorde sig påmint.
"Wealth consists not in having great possessions,
but in having few wants.”
De som lyckas med det - är enligt mig - ofta det lyckligaste.
