VÅR BÄSTA TID ÄR NU
Jag befinner mig någonstans strax söder om Grönland, i ett Lufthansa Airbus A330-300, på väg mot YUL, eller "Montreal" som det kallas i folkmun. Enligt "Lonely Planet" är detta världens lyckligaste storstad, och kanske är det på grund av kombinationen mellan den amerikanska och franska kulturen som befolkningen här trivs så bra, trots de mer än iskalla vintrarna som får vilken svensk vinter som helst att framstå som rena bastun.
Montreal - eller "Mount Royal" som det blir översatt på engelska, började som en fransk koloni. Här seglade fransmännen in via Atlanten till St Lawrence floden och fann denna ö i floden som idag besitter över tre miljoner invånare. Från början avsåg "Montreal" sannolikt namnet på själva ön, där Mount Royal står praktfullt ca 500 meter högt och ger 360 graders magnifik panorama utsikt över den ca 30 km lång/smala ön. I mitten ligger så staden, Ville St Marie. "Montreal" har i moden tid blivit epitetet för både staden och ön, och är idag en av Nord Amerikas absolut bästa städer som turist under sommarhalvåret. Om bara en månad skall jag vara tillbaka här, återigen, för att se Formel-1 på en av mina absoluta favoribanor på ön il-Notredam, en annan liten ö, mitt i floden, strax utanför Montreal. Men först väntar lite spännande arbete denna veckan.
För några år sedan hörde jag en gammal god vän, som jag idag träffar alltför sällan, Linda Vittel, säga att "vår bästa tid är nu". En mening jag la på minnet som en hel del saker man kommer ihåg från förr. Hon hade precis gift sig med sin Jocke i Växjö, var ny-gravid, och såg så där underbart glad och avslappnad ut trots att det egna templet var större än normalt. Hon var vacker som få under vigseln och utstrålade en lycka som smittade av sig på andra. Som den intelligenta affärskvinna hon är har det varit fantastiskt att se henne ta sig från det lilla företaget i Växjö, till det globala i Älmhult, innan hon landade tryggt med familj och sin karriär vid Sveriges framsida efter sitt traineeprogram på Ikea i Philadelphia. För mig representerar hon Sveriges framtid och kvinnlig kompetens och drivkraft - på riktigt.
Igår kväll satt jag och min kära hustru för första gången på länge hemma i soffan. Med nedsläckt ljus och med en mysig stämning med hjälp av det smattrande regnet utanför lyckades vi se en hel film, med både passion och inlevelse, utan att somna - titulerad "En man som heter Ove". När jag satt där, och tittade på en av Sveriges bästa filmer genom tiderna ,så blir jag lätt lite rörd. Och precis som fru Vitell slog mig tanken att jo "men vår bästa tid är nog också nu". Vi befinner oss mitt i livet, möjligheter finns bakom varje dörr, och vår hälsa är bra - trots ett till ytan kanske väldigt stressat leverne med alltför många järn i elden.
Som världsmedborgare så tänker jag mycket på hur den fantastiska filmen avslöjar så många sköna detaljer om Sverige och vårt vackra land, som när man varit mycket utomlands både hatar och älskar samtidigt. Vilket annat land har tex "Flyttlåda - Mellan" och alla dessa "pekpinne-skyltar" uppsatta överallt inom området där man bor. Här visas information vad gäller skottning, hur tvättmaskinen skall göras ren, och vad som sandas eller inte under vinterhalvåret. Vi måste vara världsbäst på informationstavlor, även om jag saknar "Anslagstavlan" i SVT.
När jag sitter och tittar på denna gripande film om Ove och vår samtid, där relationer är svåra, och missförstånd lätta, då blir jag så tacksam för att de jag har i min egna omgivning inte väljer att missuppfatta saker jag säger och gör alltför ofta. Som alla människor gör jag ibland saker fel, men det som skiljer vänner från andra är väl egentligen hur det uppfattas och tas emot. Hade man ett gott hjärta när man gjorde så gott man kunde, eller var man bara "the devil in disguise" hela tiden? Det är så lätt att "välja "att misstolka saker i vårt ängsliga Sverige år 2016, medan det kräver så mycket mer mod att förstå, vara lugn, och lita på sin nästa.
I helgen fick jag och min fru förmånen att fotografera en fantastisk vigsel. Det var inte så pompöst och det var inte så orkestrerat som jag ibland tidigare upplevt vissa av dessa cermonier. Istället var det väldigt fint, ärligt, och kärleksfullt. Kalle och Stina, två unga härliga människor, påminde mig mycket om just Linda och Jocke när de gifte sig. Likt Linda var även Stina gravid, och när jag betraktade vigselparet genom linsen så kom en så härlig tanke om att "deras bästa tid" - den är nog just nu. Jag hoppas bara de tar till vara på den, och att de, förutom mod och rätt navigering genom livet, har lite lagom tur. Skillnaden mellan framgång och misslyckande är som bekant ibland väldigt liten.
Det är en intensiv vecka som väntar med Montreal och Moncton i Canada för arbete, sedan kusinbröllop i Spanien, och en avrundning med arbete i Gibraltar. Sedan blir det Rom för en dag innan vidare logistik tillbaka mot Sverige och mitt Öland där gräset väntar på nästa vårklippning. Denna gången fick jag faktiskt planera min packning lite mer än vanligt då alla områden och händelser kräver "olika kläder" men även olika "grad av beklädnad" beroende på väderlek och tillhörande temperatur som skiftar betydligt mellan alla veckans resmål.
När jag nu sitter här med WIFI ombord, på ett plan högt uppe i det blå, då kan jag inte låta bli att känna en viss tacksamhet för den tid vi lever i där man kan färdas globalt, men ändå vara med lokalt, fast på distans, hela tiden.
Vår framtid kommer helt klart att se annorlunda ut jämfört med idag. Det är idag en självklarhet att familjens "Lill-Ove", blott 9 år, kommer att leva ett liv där man, när som helst, förväntas vara uppkopplad, mot vad som helst, när som helst. Vår globala ekonomi och värld är en realitet som numera inte går att förneka, och framtidens alla vänskapsrelationer, affärsprocesser, och tankar kommer att förutsätta det vi idag kallar "internet". En affärsmodell i framtiden, som inte inkluderar nätet och ekosystemet där runt omkring, kommer sannolikt i det stora inte vara så lyckad.
Jag avrundar med texten till Jan Malmsjös version av den franska original texten. Visst blir man på gott humor när man läser den - och det är svårt att låta bli att sjunga med och njuta av dess budskap.
Vår bästa tid är nu,
vem minns den snö som kanske föll i fjol?
Vår bästa tid är nu,
vem vet om morgonda'n har sol, har sol, har sol?
Håll fast en kort sekund
och lev och älska nu så märker du
det blir en härlig stund,
Därför vår bästa tid är nu, är nu, är nu!
Nu – ej någon bortglömd dag – i går
nu – din morgondag kan ingen spå.
Håll fast en kort sekund
och lev och älska nu så märker du
det blir en härlig stund,
Därför vår bäst tid är nu, är nu, är nu!
Må så gott & Hälsningar från 40.000 fot.
