DET KOM LITE SNÖ - OCH LIVET BLEV EN FEST
PROVIDENCE, RHODE ISLAND, MARS.
"Do you want a new bag - that one is burnt" - sa receptionisten på den senare delen av kvällen när jag i den lilla hotelllobbyaffären köpt mig en påse popcorn, och sedan poppat den i mikrovågsugnen bredvid. "It's all right", svarade jag, då det bara var påsen som var lätt skadad. Klockan var runt 21, och hotellet var helt fullsatt av övernattande gäster samt personalen, på grund av stormen. Då beläggningen var över den normala, och hela staden i princip var stängd, så var alla på hotellrummet denna kvällen. Därmed räckte inte internetkapaciteten för att streama någon film eller klipp, så nu blev det klassisk TV på den stora apparaten längst fram i rummet - något jag sällan använder. Dagens i-landspoblem - och reklam.
Foto: Cristian Brolin, Vindro AB
När jag slår på TVn, pratar man om Trump givetvis. Hur han, innan han blev president, pratade om de flera hundra miljoner han betalade i skatt, varje år, men nu var det fastställt att under i alla fall ett år, år 2005, betalade han 38 miljoner. En mindre summa än han sagt, men dock ofantligt stor för en medel-svenssson. Trump presenteras som oärlig - men nyss sa en representant ifrån den svenska regeringen att Sverige hade allt färre våldtäkter (vilket var falskt) och Alice Bah - hon visste inte om vi hade 10, 20, eller 30, hemvändande IS soldater (direkt okunnigt). Att lita på någon, är numera en omöjlighet. "Alternativa fakta" - när allt kommer omkring - symboliserar nog den tiden vi lever i. Ett uttryck som Trump-administrationen sannolikt först kom på.
På morgonen möter jag så ovädret, men arbetet ligger bara runt 20 km bort, varpå jag tog bilen dit. Det snöade lätt, i svenska mått mätt, och för en vanlig svensk vore detta en helt vanlig vinterdag. När jag kommer till vårt kontor inser jag snabbt, trots något sen ankomst, att jag är där själv. På vägskyltar har jag redan läst "Blizzard Coming, Be Prepared", och uppenbarligen tog de lokala människorna detta på allvar. Lagom till jag är tillbaka i Providence börjar det snöa ordentligt, och när jag kl 11 tittar ner från högsta våningen på hotellet, mot staden och motorvägen, är båda helt övergivna. Jag ser inte en bil, inte en människa, utan det är bara ett totalt lugn och tystnad över staden. Stormen är här på allvar. Ghost-Town.
TV rapporterar om ovädret från Pennsylvania, och hela vägen upp över New England. Sminkade tv-donnor står ute i "stormen" och lutar sig ner, och mäter snön, live i tv-sändning. Drygt 7 cm, och därmed är skolor stängda, företag stängda, och människor skall söka skydd likt kriget. Som svensk blir man alltid förundrad hur den lilla snön kan vara så samhällsstörande - i USA åkte man trots allt till Månen - vad är lite snö en dag i mars?
Här i Providence betalar man 7% i moms, och har en betydligt lägre inkomst skatt än i Sverige. Istället får medborgarna behålla de pengarna de själva tjänat ihop. Som ett resultat har det "offentliga" självklart mindre pengar till snöröjning, och någon gång om året resulterar det i att folk får stanna hemma. Jag säger inte vilket system som är det bästa, det Svenska eller det Amerikanska, men de är olika, och båda verkar hyggligt nöjda med sitt.
Av naturliga anledningar blev större dagen tillbringad på hotellet. Poolen var skön, sova en nap var skönt, telefonkonferenser klarades av likt vanligt, och hotellbaren blev ett bra sällskap med massor av sköna människor jag aldrig träffat på annars. Som ett rent överslag - så blev dagen - trots inlåsningseffekten, säkert en lika bra arbetsdag som alla andra. Dock annorlunda i sin form.
Nu på kvällen har snön övergått i regn, och därmed smälter det mesta vita bort från marken. Livet går vidare - och det alla pratat om - var högst temporärt. Modernatur rår vi inte på - även om vi som befolkning tar allt mer skydd när varningar kommer. Vi har nog mest blivit bortskämda över att ha det för bra - minsta störning i våra liv är svårhanterliga i vårt sinne - men inte i verkligheten.
Kvällen erbjuder nu Tom Hanks x 3, Forrest, Green Mile, och Saving Private Ryan. Med all tydlighet gjordes alla bra filmer på 1990 talet. Den värsta stormen på 129 år, som man pratade om i media, dök inte upp. Istället för att gnälla på media och dess ambition för scope, så är jag glad att de hade fel.
Dagens bilder från en tidigare vårdag för något år sedan här i Providence. Tyvärr gav jag mig inte ut i snön för att fota under ovädret denna resan, då jag, märkligt nog, glömde att packa ner vinterkläder när jag lämnade Rom bakom mig i 25c.
Nåväl, det kom lite snö - och livet blev en fest trots allt.
Med världen som arbetsfält,
