NÄR JORDBÄVNINGEN SLÅR TILL OCH LIVET TAR EN NY VEKTOR

För några dagar sedan fyllde jag 40 år och siffran bekräftar nu att jag är mitt-i-livet. Det slår mig när jag befinner mig ca 70 km från Rom, i ett garage och tillika ett förråd tillsammans med min kollega Kalle, att livet inte alls blev som jag föreställt mig. Vem hade trott bara för fem år sedan att jag och Kalle skulle stå i ett garage, utanför Rom, och leta efter en barnvagnsdetalj till hans fina barnvagsåk?

På något konstigt sätt är det helt fantastiskt - inte garaget i sig då - utan hur det man tänkt och kanske planerat för - plötsligt ändras till något helt annat. Och kan livet ändras så mycket på bara några år, vem vet var jag står när jag fyller 45? Kanske på ungefär samma plats rent geografiskt, men på en helt annat emotionellt eller filosofiskt. Jag slutar aldrig att förundras över vardagen.

 

  Foto: Linda Brolin, Vindro AB

 

Igår kväll så kom så skylten upp vid entrén till huset där vi bor. Stadens byggnadsingenjörer skall tillsammans med geologi-institutet kontrollera att fastigheten inte tagit skada av de senaste jordbävningarna vi upplevt i Rom-trakten, trots att epi-centrum legat en bra bit härifrån. Vad jag redan vet så har vi lite mindre skador som uppstått då våra klinker på altanen spruckit och nu skall bli utbytta. Jag kan bara hoppas att sjävla stommen i huset klarat sig bra. Men Rom har funnits i många tusen år inbildar jag mig, och jag är inte direkt orolig, även om det är ett nytt moment i livet att fundera på - och hantera.

 

 

Som en direkt följd av de senaste tidernas skalv så blev jag även informerad om att vi skall göra en utrymningsövning på arbetet imorgon - en ganska ovanlig föreetelse här. När jag översätter informationen jag fått med hjälp av Google Translate så står det tydligt att "observera att larm simulerade tester måste utföras med allvar och medvetenhet".  Det där som jag ibland arbetar med, som "disaster recovery" och säkerhet - är på något sätt högst reellt och allvarligt här just nu.

 

  Foto: Linda Brolin, Vindro AB

 

En kollega som bor bara någon mil från epi-centrum för de senaste tidernas skalv berättar att de känner små-skalv i princip var femte minut och att det nu pågått ett tag. Man är oroliga i byn (Ascoli) där han bor, och vissa har skaffat sig olika typer av survival-kit, dvs ryggsäckar med vatten, ficklampor, batterier, tändstickor, lite mat och annat som kan vara högst så nödvändigt ifall katastrofen blir ett faktum. Förutom det praktiska så ser man i ögonen att sömnen säkert har varit bristfällig på sista tiden, orolig över att nästa skalv kan komma när som helst. Ett skalv som skulle kunna ödelägga hela staden - precis som grannbyn redan är raserad med över 300 dödsoffer. Kanske drabbas man inte själv, men vännen eller släkten bara i huset bredvid kan dra det kortare strået.

Etna och Vesuvio ligger ju inte för långt härifrån Rom, och det ligger små bergsryggar här runt omkring, så området har ju historiskt varit ostabilt och störts av geologiska händelser bortom människans kontroll. Någon artikel jag läste nämnde att Vesuvio återigen kanske börjar vakna till liv, varpå Napoli och dess områden genast blir hotade. Nu verkar detta inte vara den allmänna uppfattningen i Italien - men antalet oroliga individer är många givetvis.

 

 Foto: Linda Brolin, Vindro AB

På radion i morse rapporterades att Papa Francesco varit i Sverige. Ett besök som i Sverige väckt stor uppmärksamhet efter 27 års frånvaro från världens mest korrekt land -  på något sätt helgonet självt. Enligt radioinslaget i morse här i Italien hade visst Papa gillat Sverige - men det var visst lite kallt - som han skämtsamt hade sagt till den italienska befolkningen - något vi alla säkert kan acceptera.

Och det är väl så många tänker på Sverige; inte så mycket på vår fantastiska natur, allmansrätten, eller hur dialog- och genusmedvetna vi är. Utan det man rapporterar hem, först och främst, är hur kallt och mörkt det var i landet där uppe i norr. Här i Italien har vi fortfarande sen-sommar och i helgen har vi haft 25'C - vilket känns helt underbart. Trots det är det dock dags att sätta på vinterdäcken på bilen, vilket gjordes idag - och en del romare bär redan täckjacka - jag slutar aldrig att förvånas ibland.

Arbetsveckan går nu vidare med projekt som spänner från Nya Zeeland till Vancouver. Det gör att alla tidszoner skall täckas med arbete - något som blir en utmaning i vardagen. Ena telefonmötet kl 22, nästa kl 04, och så de vanliga under dagen förstås. Samtidigt är det riktigt roligt och lärorikt.

Nästa vecka blir det dock ett kort avbrott, då måste jag hem till Sverige för att klippa mig. Det gäller att prioritera rätt saker i livet. Och jag tar ett klass-1 snöfall framför jordbävning - vilken dag som helst. Ibland är Sverige, trots allt, vädligt bra.

 

Med Världen Som Arbetsfält,
 
 
CB
  

 
2016 so far (many duplicates removed):
 
Rome | Copenhagen | Hanoi | Halong Bay | Beijing | Växjö | Vatican City | London | Berlin | Philadelphia | Atlantic City | Cleveland |  Uncasville  | New York City | Malta | Stockholm | Visby | Tivoli | Milan | Roskilde | Ninh Binh | Skara | Öland | Hamar | Montreal | Moncton | Marbella | Gibraltar | Florence | Warsawa | Toronto | Tel Aviv |  Reno | San Francisco | Baden-Baden | Hamburg | Lake Como | Boston | Providence | Zell Am See | Singapore | Sydney | Reykjavík | Amsterdam | Riga | Guernsey | Vancouver
Jordbävning Papa Påven Rom
0 kommentarer