ATT LEKA MED ELDEN

Det har varit en skön helg på Öland som har bjudit på fototurer med Jeepen, sköna promenader, god mat, och umgänge med familj och hund. Allt sådant som står i en klassisk dating annons helt enkelt.I ett vardagsliv blir detta på något sätt höjdpunkten och det är sällan jag personligen har helger som inte är "planerade", varpå det blir extra skönt att bara göra det jag vill. Den öländska naturidyllen lämnar jag nu bakom mig och tar mig till andra skalan på spektrat, nämligen till Las Vegas i Nevada. Det är dags för årets ledarskapsmöte på IGT där chefer och ledare samlas och pratar strategi i ett par dagar. 

 

Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Det märks att vår spelindustri har förändrats. När jag kom in i den, för snart 20 år sedan, så var många unga och orädda, och allt som oftast slutade alla sammankomster med fest på krogen, roliga historier, och kanske ibland lite tragedier när allt för berusade medarbetare gjort bort sig. Då var det ingen tragedi förstås, utan ett skratt på någon annans bekostnad i fikarummet. Lite som när SVT vuxenmobbar Ranelid i Mello, samtidigt som man haft det klassiska barnprogrammet "Bullen", vars syfte var att stoppa mobbing.

I spelindustrin lever ett fåtal kvar i den där fest-världen, trots att den nu är 20 år äldre, men det är tydligt att allt färre gör det. Skall man socialisera nu för tiden gör man det inte kl 23 i en bar, med en fjärde öl i handen, utan nu när alla är "medelålders" med tillhörande "livsfunderingar", så träffas man istället klockan 06.30 i gymmet eller på yogamattan. Här fattas besluten och här bygger man nätverket under morgonjoggen. Följdaktligen är nu träningskorna med i väskan, och även om det säkert blir någon öl i baren på kvällen, så räknar jag med att lägga mig tidigt och därmed orka upp på morgonen - för morgonpigg är jag inte.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

I julklapp fick "Lill-Ove" en Gamo-luftpistol av sin morbror. Den lilla mannen i familjen har alltid gillat NERF-pistoler och att sikta, skjuta och sedan bli belönad med en fullträff. Helst på mig - i solarplexus. Eller på pungen - som han så fint uttrycker det. Att växa upp innebär på många sätt att lära sig att ta ansvar för sina handlingar, därför tyckte jag det var lämpligt att vårda detta intresset för att "skjuta" genom att ta ett steg upp på vapen-stegen och det vapenvett som tillhör. Morbror Magnus hjälpte så till att införskaffa detta fostringsredskap och i ett fint paket fanns det så inslaget där för någon månad sedan under den beklädda granen.

När "Lill-Ove" öppnade paketet blev han först vettskrämd. Den såg så verklig ut, som en riktig pistol, när den låg där i sin kartong, svart, tung, och med riktiga metallskott. "Jag vill inte skjuta någon", sa han vettskrämd och släppte vapnet ur sina händer så det föll ner i lådan igen. "Jag vill inte döda någon". Motvilligt följde han med ut ur huset där i Skara, och vi provade några skott mot ett träd, men just då kändes det långt ifrån att detta svarta föremål i hans hand någonsin skulle ligga bekväm. Likt barnet som provar senap för första gången, så kändes det som "aldrig mer". Kusinerna lockade mer inomhus, och luftpistolkarriären blev oändligt kort.

Väl hemma på Öland blev lådan sedan oöppnad fram till denna helgen då jag hade köpt ett målfång likt det skidskjutarna skjuter emot, vid träff åker målet ner och så skall man skjuta ner tre tavlor i olika storlekar. Jula inköpet för 199 kr visade sig snabbt vara en billigare kinaproduktion varpå idéeen kändes lite misslyckad när jag provade själv ute på tomten, men sedan tänkte jag på hur Cowboys gör och tog fram lite burkar istället som jag staplade i en klassisk 3, 2, 1 formation ovanpå varandra. Texas-Style fungerar alltid.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Med mod gick "Lill-Ove" sedan med på att följa med ut, och jag avlossade första skottet som slog sönder aluminumburken med ett litet hål - och genast sken han upp och blev intresserad. Snabbt gick vi igenom teorin hur man laddar, hur man säkrar, och var man riktar pistolen när den inte används. "Lugn Lugn", sa han - "jag kan det där". 

Efter lite övningar mot burkarna så skulle det genast tävlas - för är det något man gillar i 10 års åldern så är det att tävla, och givetvis att vinna mot de som är äldre. Vi hängde upp en måltavla på tvättlinan, och så fick jag ett föredrag om reglerna. Jag var vuxen och skulle stå längre bort från måltavlan, och först skulle vi skjuta några provskott så vi lärde oss att sikta ordentligt.

Samtalet och känslan var som förbytt. Det där "otäcka" och "farliga" käslan var nu helt borta, nu var det istället en tävling där luftpistolen bara var redskapet - det centrala var tävlingen och att vinna. Med bara ett par provskott bakom sig, så börjar "Lill-Ove" nu skjuta och träffar nästan mitt i prick. Och igen. Och igen. Självfötroendet går upp, det farliga blir roligt, och snart påminner han mig om hur vapnet skall hanteras och hur försiktig man skall vara. Allt blev så odramtiskt och ofarligt - och framför allt fick han känna sig väldigt duktig.

 

 Foto: Cristian Brolin, Vindro AB

 

Tävlingen fortgår sedan, och nästan varje skott skjuter han bättre än mig, och han vinner på riktigt. "Lätt som en plätt", stoltserar han samtidigt som han plötsligt lägger ner pistolen och tar av sig sina tunna handskar han haft på sig.

"Nu har jag vunnit, nu är det kallt, så nu går jag in." Han säkrar vapnet och öppnar upp det för att visa att ingen kula ligger i loppet, och tittar på mig lite överlägset när sedan vänder på klacken och låter mig städa upp.

Jag fuskövar lite till, när han gått in, och är lite irriterad på mig själv att han redan första gången skjuter bättre än mig. För visst är vi alla lite tävlingsmänniskor när det väl gäller. När jag packar ihop kommer dock en god känsla i magen - hur något farligt i hans ålder med hjälp av tävlingen blev odramatiserat, och hur härligt det var att känna på hans självsäkerhet och vinnarlust.

 

Mobilfoto

Personligen tror jag på det här med att "leka-med-elden". Endast när man har haft ett vapen, fått använda tändstickor, och hållt i en vass kniv, så får man erfarenhet och respekt för vad det kan ställa till med i fel händer. Men framför allt så vidgar man sin box, har povat, har lekt, och får större kännedom om världen.  

 

Med världen som arbetsfält,

 
 
 
  
CB

 

Las Vegas Luftpistol
0 kommentarer